Med hurtiga steg och rak i ryggen började hon sin vandring mot hemmet, men ju mer hon närmade sig detta allt långsammare blev gången, allt slappare hennes hållning. Ögonen strålade icke längre, kinderna återfick nödfärgen, och i samma mån spänningen vek inställde sig en dov ångest. Ingen föda hade hon fått sedan föregående dags middag, och med möda lyfte hon fötterna från marken. Och när hon äntligen hunnit hemmet, snarare föll hon än satte sig i den knakande träsoffan.
Familjen Berg är fattig. Med endast en kolbärarlön och lite extra slantar intjänade på städning har de inte mycket att leva av, och värre blir det när en strejk tar fart och herr Berg tvingas sätta arbetet till för att kämpa för bättre villkor. Frun i familjen fortsätter sitt arbete som städerska, men arbetarnas kamp är lika mycket hennes som hennes mans.
Maria Sandels verk behandlar ofta teman som klass- och kvinnorättsfrågor. Denna novell är inget undantag.