Den lille Magnus Eriksson av Folkungaätten blir kung av Sverige 1319 medan hans mor hertiginnan Ingeborg styr riket som hans förmyndare. Ingeborgs intriger leder dock till att hon avsätts av riksrådet som övertar styret tills kungen blir myndig. Magnus är även, via sin mor, kung av Norge och snart blir han också kung av Skåne efter att ha getts tillfälle att köpa det pantsatta området. Köpet blir dock en alltför dyr affär och stormännen intrigerar för att bli av med kungen. Kronan erbjuds istället hans son Erik, som gör uppror och kräver att bli kung. Strider följer, men Erik dör plötsligt. Magnus yngre son Håkan, som utsetts till kung av Norge, gör också uppror. Far och Håkan försonas dock men råkar istället i konflikt med stormännen, som åter gör uppror – kraftigt påhejade av den sedermera helgonförklarade Birgitta Birgersdotter – och tillsätter Magnus systerson Albrekt av Mecklenburg på Sveriges tron. Magnus får en fristad hos Håkan i Norge, som gift sig med Valdemar Atterdags dotter Margareta av Danmark. Deras son Olof blir den siste konungen av Folkungaätten och regerar i både Norge och Danmark under en kort tid. Margareta hjälper stormännen i Sverige att köra ut den förhatlige Albrekt av Mecklenburg och blir till slut härskarinna över alla tre riken i Norden.
Om medlemmarna av Folkungaätten och dess kungar berättas i denna bok i romanens form. Detta är sista delen av berättelsen, som grundar sig på såväl fakta som sägner och slutar med 1390-talet, då Folkungaätten dör ut i Nordens riken.